Här är framtidens civilingenjörer

Publicerad 2013-04-23

I februari trillade en minst sagt ovanlig förfrågan ner i forskare Thomas Lundholms inkorg. ”Vi är två matte, -fysik och teknikintresserade 15-åriga tjejer som snart ska göra sin praktik och vi skulle vilja förlägga den hos er”.

Sagt och gjort. Medan deras klasskompisar praktiserade på caféer, i butiker eller djuraffärer spenderade Sonja Henriksson och Irma Monemi två veckor vid institutionen för industriell produktion samt institutionen för maskinteknik.

- Caféer har man ju varit på många gånger och vet ungefär hur de fungerar, säger Sonja. Vi båda är väldigt teknikintresserade och så var vi nyfikna på högskolevärlden, därför ville vi gärna praktisera på KTH.

Att praktisera som högskolestudent kanske inte är det vanligaste av sitt slag, men ger däremot en ovärderlig inblick i den snarliggande framtiden, och vistelsen på KTH har lämnat ett starkt intryck hos både Sonja och Irma.

- Det som inspirerade mig mest under praktiken vad att få ta del av all uppfinningsrikedom, säger Sonja. Att vara civilingenjör verkar vara lite som att vara en innovatör. Jag gillar tanken på att få kartlägga ett behov i samhället och att sedan försöka hitta en lösning. Jag vill bidra till att samhället utvecklas och inte står stilla.

”Jag trodde att sådan här teknik bara fanns i framtidsfilmer.”

Imponerande framtidsteknik

De första dagarna spenderades bland avgasrör, kugghjul och andra maskinkomponenter på institutionen för maskinteknik. Men det var under en rundtur i XPRES visuella labb som Sonja och Irma verkligen fick upp ögonen för ny teknik.

- Labbet var helt fantastiskt, säger Irma. Det häftigaste var hologrambordet med 3d-visualisering. Vi fick veta att tekniken bland annat ska kunna användas inom vården, för att exempelvis kunna borra i en visuell tand. Det är svårt att förstå hur det ens är genomförbart, hur man ska kunna känna motståndet av en tand som inte ens finns i verkligheten. Det skiljer sig avsevärt från den gamla tekniken som vi har i skolan där datorerna tar minst en halvtimme att starta upp.

Längtar till högskolevärlden

Både Irma och Sonja trivs bra på Mälardalens skola men önskar ibland att studierna var mer kopplade till verkligheten.

-Det är så mycket teori i åttan. Det är ju viktigt det också, men det är svårt att se meningen med det när inget är kopplat till verkligheten.  Jag önskar att vi kunde få jobba i större projekt, istället för att stressa omkring mellan en massa olika ämnen, säger Irma och Sonja fyller i;

-Ja, jag längtar efter att få jobba mer som de masterstudenter vi fick träffa under praktiken. Deras examensarbete gick ut på att lokalisera ett problem på ett företag och hitta en lösning. Några hade utvecklat ett dammsugarmunstycke som var supereffektivt. En annan grupp andra hade undersökt möjligheten att upptäcka cancerceller på ett tidigt stadium. Det verkar så himla roligt att få grotta ner sig i ett och samma ämne under så pass lång tid.

Helt obeprövade är vingarna ändå inte. Innovation smyger sig in redan i grundskolan nu för tiden, även om projekten sällan sträcker sig längre än till prototyper av papper, tejp och färgpennor.

-Förra året var vår skola med i en nationell tävling som kallas Finnupp, och vi skulle uppfinna en produkt som skulle lösa ett vardagsproblem och göra en prototyp av den, säger Irma. Jag är vänsterhänt och ville försöka kringgå problemet med att det jag skriver på tavlan suddas ut när handen dras över texten. Så vi gjorde en prototyp av en liten ramp som satt fast på pennan där man kunde vila handen. Det var riktigt roligt, sådant vill jag göra mer av i framtiden.  

Text och foto:

Emma Härdin

ehardin@kth.se

Innehållsansvarig:infomaster@itm.kth.se
Tillhör: Institutionen för industriell produktion
Senast ändrad: 2013-04-23